Bakom sig har Benjamin Ingrosso ett framgångsrikt år.
Framför honom väntar en USA-turné.
Ändå:
– Det kan inte alltid vara en pil rakt upp. Därför är jag redo för smällen om den skulle komma. Benjamin Ingrosso står och tittar ut över havet. Det är höst. Trots framgångarna tycker han att han är sämst.
Eller, sämst är fel ord även om han skulle säga så själv; han tror att det mesta han kommer att göra ska bli fel. Han är orolig. Vad kommer en europaturné innebära för hans drömmar och hans självkänsla?
De inledande scenerna i ”This is Benjamin Ingrosso del 2” är både hjärtskärande och nära nog provocerande med tanke på hur han har lyckats. Men Ingrosso vill mer än det här och han, en av de svenska artister som streamas och säljer mest, är långt från nöjd, hur högt och långt han än kan flyga.
Ofta pratar Benjamin Ingrosso om en djävul på axeln som plågar honom. Men, undrar jag: varför lyssnar han på detta sattyg:
– Jag har nog alltid lyssnat på honom – jag säger han som att han finns – och han började sätta sig där när jag var 16-17 år gammal. När jag var liten tyckte jag att allt var kul, men du vet, sociala medier och allt det där, säger Benjamin Ingrosso och fortsätter:
– Det har blivit så där: Om jag inte själv tror på det, vem ska då göra det? När jag då känner, genuint, att jag inte har det i mig, då blir det att jag faller in i de där tveksamma tankarna.
– Nu, med all statistik, går det att se om det har gått bra eller inte. Då börjar jag tänka att alla kommer att se statistik på vad jag föreställer mig kommer att bli en flopp. Samtidigt, den andra personen på min axel säger: Vet du vad, ingen bryr sig, för alla bryr sig bara om sig själva. Vi sitter på ett hotell på Östermalm i Stockholm. Benjamin Ingrosso, 27, poängterar att de inledande scenerna i ”This is Benjamin Ingrosso del 2” spelades in före det att ”Kite” hade släppts som singel. Efter det väntade hans europeiska turné, framträdandet i Eurovision song contest, turnéframgångarna under sommaren i Sverige. Och, nu senast, fyra priser på P3 Guld och då bland annat Guldmicken, kategorin som lyfter fram liveframträdanden.
– Jag vet att det här året har varit brutalt för mig. Jag vet också att så här kommer inte varje år att vara. Det kan inte alltid vara en pil rakt upp. Därför är jag redo för smällen om den skulle komma, säger Benjamin Ingrosso och fortsätter:
– Det kan vara smällen i framgång, men också smällen privat, att jag saknar inspiration eller är helt slut i kroppen eller att jag inte känner någon passion längre.
Din Queen-dänga ”Worst in me” har jag tänkt handlar om en relation. När jag såg andra delen av dokumentären började jag funderade på om den även kan vara giltig för hur du ser på ditt artisteri och ditt förhållande till din publik.
– Ja, så klart. Jag tycker att låtar ska få tolkas fritt, men jag skriver om mycket som händer i mitt liv som jag inte vill prata om men som jag försöker få ner i texterna, säger Benjamin Ingrosso och fortsätter:
– När vi filmar dokumentären så filmar vi allt och sedan kan jag välja att inte ta med det. Som artist tänker jag att jag har ett ansvar, så om jag då säger att jag tycker att jag är ful, fet och misslyckad, vad är jag då för förebild?
Det visar väl att du är mänsklig?
– Jo, men det är ett nytt sorts artisteri där man är väldigt naken. Men vad är då balansen? Det försöker jag fortfarande hitta. Jag gillar att publiken kanske inte riktigt vet var de har mig.
Kontraster, både på scen och i låtarna.
– Ja, och kontrasten kan vara från en sekund till en annan, framför allt på scen. Det som verkligen är entertainment. Jag jobbar på att komma dit. Michael Jackson hade det, Beyoncé har det… det där att de kan få publiken att äta ur deras händer. I dokumentären finns fina sekvenser med din far. ”Min pappa är speciell, han är väldigt osäker men han har ett stort hjärta”, säger du och genast tänker jag att du även beskriver dig själv. Har jag fel?
– Nej, vi är jättelika, jag och min far, både på gott och på ont. Jag är inte uppvuxen med pappa mina första tio år, och det är det som är så häftigt, att vi är så lika trots att vi inte hade den där grunduppväxten ihop.
– Så det var fett för mig när jag började åka till Palma, att se att även han är en självlärd pianist, att han också älskar pasta och mat och att han doftar precis som jag vill dofta.
– Jag har jagat hans bekräftelse, för han är väldigt hård i sin smak och sitt tycke. Sidan hos honom som visas i dokumentären är en pappa som vuxit in i sin roll som pappa. Jag tror att jag behövde hans push när jag var yngre, nu är han mer så där ”nu har du visat dem, det viktigaste är att du följer ditt hjärta”.
– Det är en väldigt fin grej att känna, att både min mamma och min pappa är jättestolta över mig. I dag har vi tre en relation där jag kan köra Facetime med mamma och pappa på samma skärm när jag är utomlands. Det är väldigt fint att jag och vi har kommit dit. USA-turnén som du ska göra 2025, vad tror du om den? Det skvallrar väl ändå om ett självförtroende som nästan går att ta på.
– Det är spännande. Min förra manager Ola Håkansson sa att jag aldrig skulle säga högt vad mina drömmar är. Jag har gjort precis tvärtom. För det ger mig något. Att jag måste testa. Och det är ju bara en dröm, säger Benjamin Ingrosso och fortsätter:
– Med USA-turnén har jag en lite snällare inställning mot mig själv än vad jag hade under europaturnén. Det kanske bara kommer att vara svenskar i publiken i New York, men då får de svenskarna i alla fall se en jävla show.
