Hat på nätet, dödshot, vandalisering och rena attentat.
Var tredje skånsk politiker har drabbats. Än värre är det i den politiska toppen där två av tre varit utsatta.
Lunds oppositionsråd Philip Sandberg (L) fick hembesök en natt i oktober 2019.
Av oro för familjens säkerhet har han tigit i fem år. Nu vill han berätta. Philip Sandberg (L) är avgående oppositionsråd i Lund och vet att ett politiskt engagemang kan ha ett pris.
Hårda ord i sociala medier har han lärt sig leva med. Som ny i politiken fick han hotfulla brev med uppmaning att lämna sitt uppdrag.
Men det värsta hände 2019. Här berättar han själv om vad som hände en natt i oktober.
”Jag var kommunstyrelsens ordförande 2018-22. En natt vaknade jag och min fru av en duns utanför huset. Vi trodde det var en utomhusmöbel som blåst omkull.
Men på morgonen kom min sjuåring och ropade. På alla fönster satt lappar med dödshot och där jag kallades folkförrädare. Över hela gräsmattan låg sopor och hundskit.
Efteråt fick vi larm, kameraövervakning och väktare utanför huset. När jag jobbade kväll pratade vi med grannar om att vara vaksamma. Mina föräldrar kom också hem ibland till oss. Det var högerextrema som låg bakom. De poserade och berättade öppet i sociala medier. Varför vet jag inte. Kanske för att bara en av mina föräldrar är helsvensk. Eller för att jag under min studietid startade en förening som hjälpte både nyanlända och svenska ungdomar ut i idrotts- och föreningslivet.
Men polisen lade ned utredningen. Det borde inte ha varit omöjligt när de skyldiga själva berättade på nätet. Sådant här behöver tas på större allvar och fler fällande domar behövs.
När det hände valde jag att inte träda fram och berätta. Mycket för mina barns skull. Men nu har det gått fem år och jag har en mindre framträdande politisk roll.
Man borde kunna vara trygg att engagera sig för demokrati. Men när det går ut över familjen blir det något annat.”
Enligt Brottsförebyggande rådet, BRÅ, uppger var tredje politiker på kommun-, region- och riksdagsnivå att de utsatts för våld, hot, trakasserier, skadegörelse eller stöld med koppling till deras uppdrag under 2022.
Över tid har andelen hotade politiker ökat från cirka 20 procent 2012 för att på senare år ligga runt 30 procent.
Hot och trakasserier är vanligast och kan framföras i sociala medier, mejl, på telefon eller vid direkta möten. Våld och skadegörelse är mindre vanligt – bara fem procent hade utsatts för det.
När Sydsvenskan gör enkät bland kommunstyrelsens ordförande i Skånes kommuner svarar 27 av 33. Två av tre har utsatts de senaste tre åren.
Det är svårt att få utsatta politiker att berätta offentligt. När Sydsvenskan frågar bland kommunalråden i Malmö vill ingen bli intervjuad. Samma besked ges av politiker i andra kommuner. Rädslan för att trigga fram nya hot och trakasserier tycks vara en vanlig orsak. Anna är kommunstyrelsens ordförande i en mindre skånsk kommun och heter egentligen något annat. Hon är van att uttala sig offentligt och i media.
Men här vågar hon inte berätta öppet om sina erfarenheter under 15 år i politiken:
”Det finns sådant som egentligen inte är hot, men som ändå får en att ändra sina rutiner.
Som när en medborgare säger att han kan haffa mig på min tidiga morgonrunda för att han vet var och när jag springer. Det är inte ett uttryckligt hot. Men när klockan är fem på morgonen och det är mörkt ute. Då är det inte tryggt.
Jag har köpt ett löpband och springer istället hemma i bostaden vissa dagar. Jag undviker att ha samma rutiner för att ingen ska kunna förutse hur jag rör mig ute.
Jag och min man har under åren vidtagit försiktighetsåtgärder. Meddelat barnens förskola att det bara är vi som får hämta. Ingen annan. Det är tyvärr sådant man måste göra.
Som politiker flyttar man sina gränser, accepterar mer och mer. Jag har funderat på om det är värt att polisanmäla. Vad medför det om jag polisanmäler och ärendet läggs ner? Har jag då gett de hotfulla ett frikort?” Sandra Håkansson, forskare inom statsvetenskap vid Uppsala universitet, har undersökt skillnader mellan könen när det gäller utsatthet för hot och trakasserier
Slutsatsen är att kvinnor drabbas i högre grad. Samma sak gäller för politiker med invandrarbakgrund. Högre position och större offentlig exponering medför ytterligare risk.
– Negativa attityder till kvinnliga ledare är vanligare liksom att kvinnor utsätts för trakasserier med sexistiskt innehåll. Det sexistiska blir ytterligare en aspekt som särskilt drabbar kvinnor, säger hon. En tänkbar följd blir att fler kvinnliga politiker avstår från högre positioner och håller lägre profil. Särskilt i frågor som rör invandring, integration, jämställdhet eller mäns våld mot kvinnor. Alla ämnen som lättare tycks locka fram aggressiva och hatiska reaktioner.
– Det påverkar viljan att bli politiker. Men också utvecklingen av politikens innehåll. Den är ju beroende av en livaktig debatt där olika röster och perspektiv möts, säger Sandra Håkansson och fortsätter:
– Det verkar ändå ovanligt att man lämnar politiken på grund av det här. Det handlar ändå om en grupp av människor med ett starkt engagemang som också upplever många positiva sidor med politiken.
