Redan innan hon fyllt 10 år kände Lova Lindblad att hennes kropp var fel.
Några år senare var hon en skugga av sitt forna jag och fick diagnosen anorexi.
– Sociala medier har fuckat mig jävligt mycket. I dagarna släpptes SVT-dokumentären ”Smalast vinner”, som skildrar hur dagens unga kvinnor exponeras för skadliga skönhetsideal på sociala medier, och ifrågasätter vilket ansvar influencers har gentemot sina följare. I dokumentären framkommer att antalet personer som söker vård för ätstörningar har ökat kraftigt de senaste åren och enligt dokumentären är det de ideal som råder på sociala medier som bidrar till att fler riskerar att insjukna eller förvärrar sitt tillstånd.
En av dem som sett dokumentären, men också har levt och fortfarande lever i sviterna av sin anorexi, är 17-åriga Lova Lindblad från Stockholm.
Hon berättar hur hon som bara ett litet barn var medveten om sin kropp.
– Redan när jag var 8-9 år började jag tänka på ett negativt sätt kring min kropp.
Men det var först i 14-årsåldern som det på allvar fick konsekvenser. Tappade kontrollen
– Jag började äta adhd-medicin, som gjorde att jag tappade aptiten och gick ned i vikt. Det gav mig väldigt mycket positiv uppmärksamhet, och jag tyckte själv att jag började se bättre ut. Den känslan tog aldrig slut utan jag bara fortsatte.
Allt sammantaget triggade igång en ätstörning i Lova. – Det som drev mig var både att jag blev smal, men också att jag upplevde att jag hade kontroll. Det var framförallt den känslan jag inte ville släppa taget om.
En av sakerna som försvårade för Lova under sjukdomen var hur påverkad hon blev av influencers och sociala medier.
– Om jag såg en bild på någon som var väldigt smal så kände jag mig mycket tjockare. Det spelade ingen roll hur jag såg ut, alla var mycket smalare än jag.
Till slut fick hon hjälp av vården. I drygt 1,5 år behandlades hon i både öppen- och slutenvården.
– Det gav mig helt nya insikter. Förut kunde jag inte se mig själv utan en ätstörning, det var min identitet att vara sjuk, men behandlingen gav mig hopp om framtiden. I dag är jag friskförklarad och har inte kvar min diagnos.
Vill förbjuda sociala medier
Dock vill hon varna för vad sociala medier kan göra och gör med framförallt unga tjejer.
– Jag tycker att sociala medier borde vara förbjudet för folk under 16 år. Det är inget bra plattform när man inte har utvecklats klart än. När jag var sjuk hade jag en jätteskev kroppsuppfattning och sociala medier påverkade mig jättemycket.
Den egna erfarenheten har gjort henne mer uppmärksam på det som publiceras på sociala medier.
– Förut följde jag flera ”pro-ana”-konton men jag har avföljt massa konton och följer nu bara ”normala” människor som verkar må bra. Åtminstone utåt sett. Nu för tiden ser jag även direkt om folk är sjuka på Tiktok eller Instagram.helskärm ”Kommer alltid finnas spår”
Samtidigt är hon inte helt ”vaccinerad” från olika ”viktuppmaningar”.
– Det är klart att jag också kan tänka ibland att jag också kanske skulle kunna göra något ”litet” för att ändra något på min kropp, till exempel gå ned något kilo eller så. Men samtidigt vet jag att jag har en sårbarhet i detta. Att om jag börjar mixtra med maten igen så kommer jag till 100 procent att få en ätstörning igen.
– Så nej, det är ingenting man ska ge sig in på om man har varit sjuk.
Vissa påstår att man aldrig blir helt frisk från en ätstörning, att vissa tankar och beteenden ändå lever kvar i en. Hur tänker du kring det? – Jag tror att man kan bli helt frisk och att det kommer en dag då man inte upplever att mat och vikt spelar någon roll längre. Men jag tror inte att det ändras direkt utan det behöver nog gå några år för att man ska känna sig helt frisk.
Samtidigt, förklarar hon, kommer det alltid att finnas spår av sjukdomen och en sårbarhet för exempelvis mat.
– Jag kan få jättemycket tankar om mat, ätstörda tankar, men för mig är det avgörande hur jag hanterar dem. För två år sedan hade jag agerat på dem medan jag nu gör tvärtom. Det livet jag levde då är verkligen inget liv man vill leva.
Finns det något du skulle vilja säga till ditt då 14-åriga jag som du vet i dag?
– Att hålla ut. För det kommer att lösa sig. Att ätstörningen inte är hela världen. Det finns mer att leva för. Jag trodde ärligt talat aldrig att jag skulle bli frisk. Än mindre att jag skulle bli 17 år. Men nu fyller jag 18 år om en månad. Det är stort.
