Med bara veckor kvar till studenten mördades Tova Moberg, 19, av sin expojkvän.
Nu berättar mamman Annika Moberg om sin dotter – och om minnena och sorgen – i en ny P3 Dokumentär.
– Det går inte beskriva smärtan. De orden finns inte, säger hon. I maj 2017 följde stora delar av Sverige sökandet efter försvunna Tova Moberg.
19-åringen från Njutånger utanför Hudiksvall skulle ha gått på en fest – men dök inte upp på den, och kom heller aldrig hem.
Spåren efter henne slutade på en ensligt belägen gård, och polisen riktade snabbt sina misstankar mot den unga man som bodde där: expojkvännen Billy Fagerström. Närmare två dygn efter försvinnandet hittades Tova Moberg på botten av en sjö intill hans hus, ihjälslagen och fastbunden i en skottkärra.
Fagerström dömdes senare till livstids fängelse för mord.
Hamnade i destruktiv relation
I en ny P3 Dokumentär i Sveriges radio berättar nu mamman Annika Moberg för första gången sen rättegången om dotterns försvinnande och död.
Om sorgen.
Och om minnena. Hon beskriver Tova Moberg som en riktig motortjej, som gillade att sporta. Dottern var engagerad i simning från det att hon var liten, och tävlade i flera år.
Det var i slutet av nian som hon träffade den några år äldre Billy Fagerström. Hon blev först ”hopplöst förälskad”, skrev hon i sin dagbok, men med tiden blev det ett av- och på-förhållande, där han fick henne allt mer isolerad, tvingade henne att sluta umgås med vänner, kallade henne ”hora” och utsatte henne för våld.
Polisanmälde för våld
I P3 Dokumentär berättar Annika Moberg att föräldrarna inte gillade relationen, men de kände inte till omfattningen av det skräckvälde dottern levde i. En dag såg dock mamman att Tova Moberg var svullen i ansiktet och när hon förstod att dottern hade blivit slagen förmådde hon henne att göra slut.
Då framkom det också att det inte var första gången dottern hade utsatts för våld.
– Jag sa till Tova att om inte du polisanmäler kommer jag att göra det och det gjorde jag, berättar mamman i dokumentären.
En stund efter det såg hon en förändring i dotterns sinnesstämning, som gick från att vara rädd till att se fram emot studenten och umgås mer och mer med sina vänner. En lördagskväll, med bara veckor kvar av gymnasiet, skjutsade mamman Tova Moberg till en klasskompis som skulle ta med henne på fest, och sa till dottern att hon fick ringa när hon behövde skjuts hem igen, oavsett tid.
Men tonårsdottern hörde aldrig av sig.
Och hon kom heller inte hem igen. Tovas mamma om skräckdygnen
Annika Moberg berättar i dokumentären om alla tankar som for genom huvudet. Hon ringde runt för att försöka få tag på dottern och letade även rätt på expojkvännen, men när inte Tova Moberg dök upp larmade hon polisen.
– Tiden går så långsamt, man bara väntar på att … Under hela söndagen åker jag ner flera gånger till bussen för att se om hon är där. Om hon kommer med bussen. Om telefonen har laddat ur, det kanske är därför hon inte har hört av sig, säger mamman med gråten i halsen.
Och:
– Ens värsta mardröm är ju att det ska hända ens barn någonting. Men det är värre än så. Det går inte att berätta hur smärtsamt det är. Och hur orolig man är. Det går inte att beskriva.
”Är med oss hela tiden”
Efter knappt två dygn hittades Tova Moberg död. Under den efterföljande polisutredningen uppdagades en fasansfull berättelse, där det stod klart att pojkvännens terror hade varit långt värre än någon hade anat och att Tova hade varit rädd för sitt liv.
”Jag fixar inte detta, det blir bara värre & värre. Nästa gång dödar han mig”, skrev hon i sin dagbok i februari 2017.
Det har nu gått sju och ett halvt år sen mordet, och sex och ett halvt år sen livstidsdomen mot Billy Fagerström fastställdes i hovrätten. Enligt Annika Moberg känns allt fortfarande overkligt.
– Hon är med oss hela tiden. Mer eller mindre varenda dag är det saker som påminner om henne, som man har gjort tillsammans eller som hon tyckte om. Men det går ändå inte beskriva smärtan, längtan och tomheten. Det går inte. De orden finns inte.
